söndag, oktober 09, 2016

Krönika: Tekniken måste ha något emot mig

Till Typ Android är alla läsare välkomna, oavsett grad av tekniskt intresse. Vi består i huvudsak av folk som generellt har lite större tekniskt intresse - men idag är det min tur att skriva ett inlägg igen, jag som normalt sköter det språkliga och inte ligger på samma nivå intressemässigt för just det här med tech.
Det är inte så att jag föraktar ny teknik och inte vill befatta mig med den, det är snarare att jag inte känner behovet av att skaffa den förrän jag faktiskt har ett fysiskt behov av just den pryl det nu än må handla om.
Att det sen tycks vila en förbannelse över mig gör inte direkt att jag hoppar med mina allra gladaste skutt mot den butik eller sida som ska sälja mig det jag behöver - för jag vet redan i förväg att det inte kommer gå smärtfritt att installera.
Det spelar nästan ingen roll vad det än handlar om, men alltid är det något som gör att det jag har köpt inte fungerar så som jag har trott att det ska göra, och det är förstås väldigt frustrerande.

Som tur är har jag en vän som ofta är behjälplig när han kan. Utan honom hade jag inte ens haft datorn jag nu skriver ifrån, för att veta vilka delar man ska välja på en sån sida där man själv bygger ihop sin dator... Hur ska jag veta det, liksom?

Nu senast köpte jag ett nytt ljudsystem till min dator, då det gamla länge hade visat tendenser till att inte må så bra, då ljudet först blev raspigt på hög volym och på slutet var det som att kraften i högtalarna helt dog. För att överhuvudtaget höra något alls fick jag vrida upp volymen såpass mycket att jag hörde den elektriska vibrationen som även när inget ljud spelas upp, markerar att JÄVLAR vad det kommer brassa på nu, om något ljud skulle startas. Jag vet inte hur jag bättre kan beskriva det, men man hör alltså konstant att det är en hög volym uppskruvad, trots att det ändå knappt kommer något ljud från det som faktiskt borde låta - som spel och musik etc.

Så efter att ha förhört mig lite om det var högtalarna eller ljudkortet man skulle misstänka fel på, så åkte jag till min lokala elektronikbutik för att titta på högtalare. Det resulterar dock oftast i att jag också köper, i och med att jag aldrig har förstått vitsen men att titta, sen åka hem och sen komma på att man ville köpa det man tittade på, jag har som sagt inte de mest glada skutten till dessa typer av butiker.

Logitech Z533 slog jag hur som helst till på!

Om jag ska försöka mig på ett otekniskt intryck, så kändes det som en fin baslåda med krispiga högtalare till ett vettigt pris.

Vad som kändes mindre vettigt när jag väl öppnade lådan, för det var inget jag gjorde på en gång, var att det inte fanns någon manual i den.
Det var dock tydliga bilder på baksidan av kartongen som visade hur allt skulle kopplas, och det såg ju inte så svårt ut.

Jag ryckte då ut mina gamla kablar, flyttade undan den baslådan och de högtalarna och hann inte mer än ställa allt på plats - utan att sätta i några kablar, när jag förvånat hörde hur chattljudet från Facebook plingade till ovanför mitt huvud då jag satt där på golvet.
Det for en tanke genom mitt huvud om det här på något sätt var högtalare som fungerade trådlöst utan att jag hade uppfattat det.
Så var det dock inte riktigt. Med min tekniske vän kom vi fram till att min skärm har inbyggda högtalare också - något jag aldrig har uppmärksammat tidigare.

Allt kopplades sen ihop enligt bästa förmåga och jag startade Spotify för att brassa på lite musik - men allt som hördes var det burkiga ljudet ur skärmen.

► Läs mer: Spotify har 40 miljoner betalande kunder

Det kom även upp en dialogruta då jag kopplade i kabeln som går mellan bashögtalaren och datorn, som ville att jag skulle ange vad jag hade kopplat in.

Allt jag kunde utesluta var egentligen hörlur, i och med att jag kände att allt annat skulle kunna stämma, beroende på hur man såg på saken.
Hur jag än försökte så hjälpte inget, det var antingen ljud från skärmen eller inget ljud alls.
Och hur mycket jag än vände mig till Google, så fick jag inget svar som ledde mig framåt.

Senare bestämde sig min gode vän för att hjälpa mig och föreslog ett videosamtal så att han riktigt kunde se allt vad jag hade gjort.
Jag drog ut kabel och satte i och så föreslog han "fronthögtalare ut", och mina tankar gick lite i stil med jo men det har jag ju provat femtioelva gånger redan, men gjorde snällt som jag blev tillsagd och sa närmast teatraliskt att jag bara skulle trycka igång Spotify för att han skulle få höra - eller rättare sagt inte höra.

Här drog dock musik på en volym som inte var av denna jord igång. Jag fattade ingenting och mindes först inte ens var man sänkte ljudet, innan jag kom på att görs på den runda pucken som står på skrivbordet, och när jag väl fick ner volymen brast jag ut i ett chockat gapskratt, under vilken min vän passade på att sammanfatta vad som hade hänt, i textform:


Det är bara att konstatera. Jag ska hålla mig till att språkligt se över dessa inlägg som jag brukar, och inte försöka mig på att göra något tekniskt, för såhär har jag det varje gång. Jag gör allt enligt vad jag tycker är konstens alla regler, ringer min vän som sen kan peka på någon liten detalj som jag tycker att jag har gjort.
Jag minns exempelvis än idag hur utskrattad jag blev utan att förstå varför, när jag beklagade mig över min gryniga bild på min nya tv, då jag misstänkte att scartkabeln kanske var involverad i det gryniga.
Nej, jag visste inte vad HDMI var förrän för något drygt år sedan(!).

Är du som jag? Går inget tekniskt i din väg? Känner du också att den tekniska världen spottar på dig varje gång du närmar dig den?
Lämna gärna en kommentar.